Svartputten ändrar struktur

Vattenytan mottar ständigt vågor från etern, säger Moffa till sina vakna adepter, hela tiden passerar elektromagnetiska energier genom vattnet och träffar växter som finns på bottnen av det lilla skogsögat. Det gör att sjön för varje växtperiod blir grundare och grundare och därmed blir vattenspegeln mindre till ytan. Inte så att vi kan stå och titta på och se hur den förändras men, med jämna mellanrum, säg vart tionde år så där, kan vi se förändringen. Messias har lagt sig på Moffas säng och somnat, medan Fia börjat göra ordning något varmt att dricka. MoaPinYin kollar upp sina anteckningar och endast Kapten Persson håller koll på vad Moffa docerar. För att visa sin delaktighet anmärker han att det inte finns någon eter, det har vetenskapen kommit överens om. Man har nämligen inte kunnat mäta eller väga något som man kan kalla eter, och därför finns den inte heller. Visserligen trodde man det förr i tiden men sedan man ställde kraven får man inte räkna med någon eter. Kan väl hända, säger Moffa, men ett är säkert, när ljusvågor går genom vatten bromsas hastigheten upp, elektromagnetiska vågor rör sig långsammare i vatten med andra ord och vågor som rör sig genom etern bromsas också upp från energirika blå vågor till röda snabba men svaga vågor, det har min vän i Södertälje sagt. Därför kan man tänka sig att himlakropparna som sänder ut energier inte alls rör sig bort från oss, som vetenskapen påstår med den s.k. rödförskjutningen, utan det är vågorna som ändrar form så att de i våra ögon uppfattas från blått till rött. Kapten Persson som gått i skolan och fått lära sig hur allt förhåller sig får ett förnuftigt uttryck i sitt unga ansikte och tillrättavisar gubben: - Skulle min lärare i fysik komma med falska påståenden, och skulle det som står i skolboken vara fel, det tror jag inte, tänk själv hur många prefessorer som står bakom det vi får lära oss i skolan, du pratar bara skit Morfar, rena dyngan. - Se lagom mallig ut min unga vän, säger Moffa, det har hänt många gånger i historien att hela etablissemanget har haft fel och en ensam pionjär haft rätt, tänk på Galileo och hans kamp mot hela den katolska kyrkan. - Det var då det, säger Kapten Persson segervisst, nu händer inga sådana fadäser, nu har vetenskapen tillgång till så sofisktikerade instrument, och allt måste kunna kontrolleras.
- Ja det är just det, säger Moffa, allt måste man kunna väga och mäta som sagt var, men det finns mycket som man fortfarande kan ana sig till genom att lägga ihop ett och annat. Vad tror du själv. En gång fanns det en märklig man, ja jag besökte honom själv i ett ärende, som kunde spela in andar på sin bandspelare. De lärde kunde aldrig komma på hur han gjorde. Andarna var röster av människor som var döda, människor som han själv kände igen. Sveriges radio var där och gjorde en kontroll. Genom attlägga ett elektroniskt nät över Nysund, där han bodde, tänkte man att det skulle vara omöjligt att få in ljud utifrån universum. Ändå kunde han påvisa ljud som inte fanns på bandet då man påbörjade försöket. Mannen hette Jyrgensen, han var berömd i hela världen. - Han hade väl något knep, sa Kapten Persson, det klart att han kommit på något tekniskt. - Just det, sa Moffa, han hade uppfunnit något som vetenskapen inte ännu kände till, och han trodde nog inte att man skulle tro honom om han sa vad det var, eftersom det är så svårt att ävertyga professorer, han har nämligen betalt för att försvara den beprövade kunskaapen. - När ska vi annalysera vårt band, Moffa! Det är MoaPinYin som börjar bli otålig. Vi kan väcka Messias nu och så dricker vi lite varmt som Fia gjort i ordning, hon är en riktig matmor, sedan tar vi fram bandet och ser om vi fått kontakt med Häradsridaren som är vår egen ande från förr i tiden. Barnens morfar ler och ser nöjd ut.
http://Hjortsberga.blogspot.com/

Häradsridaren hörs genom etern

Kapten Persson, äldst av rumpnissarna börjar tvivla på Moffas förmåga, men säger inget till de andra. Han ser sin Moffa ivrigt vrida på kondensatorratten med hörlurarna på. Nu nickar han belåtet och säger att Maskisen kan starta bandspelaren som är laddad med ett fyrtiofemminutersband. Allt går som på räls, säger Moffa och Fia ser nöjd ut medan MoaPinYin skriver upp starttiden på sin fickdator. Det är viktigt tänker Moffa att alla är sysselsatta, ungar skall vara sysselsatta, annars blir det bara bus; se på katten som ständigt tar sig för med sådant som inte är kul precis. Får jag pröva, säger Kapten, ta av dig lurarna så jag kan höra etervågorna som ständigt skapar nya frekvenser då de störtar ner i Svartputten. Kapten hör en förvrängd röst, det låter som ryska. Det är Häradsridaren, säger Moffa, i egen hög person, nu gäller det bara att översätta till svenska så att alla kan hänga med, men det får vi göra när vi kommer ner till Akterkastellet. Får jag också, säger Messias, varför skall bara Persson få allt vad han vill? Lugna er nu ungar, du Messias får lyssna nästa gång, nu är det bara tio minuter kvar. Det hörs inget, säger Kapten Persson, inte på en lång stund, är det nån som kommit åt antennen? Nej, den sitter där den ska, säger MaskisenMaxDartanYang, kanske batterierna är slut? Neej, bandspelaren går fortfarande och det finns band kvar. Tänk att man ska få vara som en barnmorska åt er allihop, kolla månen, vi kom igång för sent tack vare kattfan! Det är bara att packa ihop grejerna och trava hemmåt! Fick du med sluttiden, det gör inte så mycket att den inte blev exakt. Är det nå´n som extimerar en macka till, det finns lite schoklad kvar till den som vill ha. Maskisen rullar in antennen och Messias tar hand om transistorn och ger MoaPinYin kasetten, som hon lägger i fodralet. Du skriver väl på namn och start- och sluttid säger Kapten som fattat ugglor i Mossen. Han vet nog mer än Moffa har tänkt sig, men säger ingenting. Det finns väl någon mening med detta också, men vilken?